Var stark???
Hon säger till mig att jag ska få ut mina känslor på andra sätt. Vad som helst bara inte det.
Det hon inte förstår är att det nu blivit som ett beroende. Jag minns i början hur jag skrev meningslösa brev som ingen någonsin kommer läsa, om hur fel det var. Hur fel det är. Att jag själv inser hur fel det är. Tiden går så fort bara. Fortfarande sitter jag här och skriver meningslösa brev. Det är inte samma brev nu som då. Det ökar. Ökar med ord, ökar med känslor. Känslor jag inte vill ha. Känslor jag inte visste en männsika ens kunde stå ut med.
Bara tanken av att det faktist finns personer som skulle sitta och skratta åt detta vill få mig till att göra det. Jag vet det, dem har själva sagt det. "Gå här ifrån" sa du, "ingen vill ha dig här" la du till och kollade tillbaka på mig. "Alla hatar dig ändå." Så jag log bara lite och instämde "jag vet. Jag hatar mig också." Men du förstod inte. Du förstod verkligen inte hur det ligger till. "Fast det går ju inte. Man kan ju fan inte hata sig själv..." Om någon skulle kunnat läsa mina tankar skulle den personen hört mitt svar. Mitt svar han aldrig fick. "Det trodde inte jag heller att man kunde. Jag hade fel."
Så jag gör som hon säger. Jag skriver. Skriver texter långa som ett radhus till tidigt in på morgonen. Men vad hjälper det? Hon säger att det ska hjälpa. Nej! Hon har fel. I alla fall tycker jag det. Det är meningslöst! Det jag sitter och skriver nu är meningslöst. Jag skulle kunnat sova, istället sitter jag och skriver. Skriver på något som jag förmodligen kommer ångra eller hata.
Kommentarer
sofie A
<3<3<3KÄRLEK<3<3<3
Felicias mode
Riktigt snygg keps! :)
Trackback
