Efter flera hundratals dagar, säkert ett år, när torteraren kom in genom dörren var han inte den samma. Han drog upp Lucas från madrassen som satt ihopkurad i ena hörnet av rummet med ett våldsamt ryck och släpade med honom till et rum Lucas aldrig varit i förut. Ett enormt rum med betonggolv och väggar. "lägg dig där!" skrek han och puttade hårt omkull Lucas så han landade med en hård duns på golvet. Två stora och muskulösa män kom ingående mot honom. De började slå honom hårt och efter flera slag kände Lucas hur allt slocknade. Han hade svimmat. De muskulösa männen backade lite när mannen som släpat ut Lucas kom gående mot dom. Han klev emellan männen och släppte ner en väska på golvet och drog snabbt upp dragskedjan. Han drog upp en enorm yxa. Han såg på Lucas som låg helt stilla på betongglovet, omedveten om vad som skulle hända härnäst. Han höjde armarna och med ett enorm hugg högg han av först det ena sedan det andra benet. Blodet sipprade sakta ut ur benen och minuter efter att benen huggits av var det mer eller mindre som ett blodhav omkring honom. För att Lucas inte skulle förlora allt för mycket blod brände han såren med eld. Strax efter att han gjort det vaknade Lucas av en pulserande smärta. Det luktade bränt kött. Han försökte röra på sig men kroppen var som förlamad. Om och om igen vrålade han av smärtan som kom från benen. Han hade aldrig trott att denna smärtan var möjlig. Han förstod efter en stund att benen var avhuggna. Paniken steg och han försökte dra sig iväg med armarna men han kunde inte röra på sig. Mannen som huggit av benen kom tillbaka och kollade med en nöjd blick på Lucas. "döda mig bara!", skrek Lucas och kollade rakt in i mannens mörka ögon. Han känndes bekant men allt var så suddigt för att tänka klart. Mannen gick med på det men han var inte tillräkligt nöjd med plågan han orsakat. Han höjde yxan igen och högg av båda armarna med fyra hugg. Lucas vrålade högre än han någonsin vrålat förut innan ett pistolskott ekade mellan väggarna. Lucas var nu död.